Mars 2014
Tillbaka
 
31 mars 2014

(20:51) Månaderna går och med tiden landar jag mer och mer i minnena och tacksamheten över att fått vara en så stor del av Herr och Fru FP:s liv under så pass många år. Tomheten finns där hela tiden liksom tankarna på att "slå en signal", så kommer det nog att vara i framtiden också. Tack och lov kan jag tycka eftersom det bara bevisar hur mycket de betytt och betyder för mig. Det är inte alltid lätt att hitta orden trots att de är så viktiga när de väl kommer. Att sätta ord på känslor är inget som sker per automatik, det är en konstform i sig. Tillfredsställelsen när orden beskriver exakt det jag känner är obeskrivlig. Att få utlopp för känslorna i ord har en förlösande effekt och ger både avslappning och energi till hela systemet.
 
17 mars 2014

(19:21) Dagarna går och jag landar mer och mer i vardagen efter den mest livsförändrande perioden i mitt liv. Dagarna går, minnena förgyller men tomheten som gör sig påmind har en märklig tyngd. Att tomhet kan kännas så massiv. Ja, ännu en erfarenhet jag får bära med mig på resan genom livet. En resa som är den största gåva jag någonsin fått, en resa som fyller mig med ödmjukhet inför det faktum att jag fick starta den i kärlekens och trygghetens stora famn - kärlekens och trygghetens stora famn personifierade i Herr och Fru Fickolén Pasoll. Ödmjukhet är egentligen i sammanhanget en underdrift. Jag vet egentligen inte om det finns ord beskrivande nog för att förtydliga den känslan, känslan av att vara så totalt älskad och önskad.
 
5 mars 2014

(20:51) Afton på ägorna, kaffe och brasa - det är inga större fel skulle jag vilja påstå. Njuter av vardagslyxen att kunna sitta med fötterna i högläge och bara vara. Det börjar väl närma sig timmen då jag borde krypa ner mellan lakanen för att få skönhetssömnen, som om det skulle hjälpa... :-) Nåja, jag kan ju försöka i alla fall och hoppet är väl det vi lever på. Även om det inte hjälper för skönheten så gör det gott för orken och harmonin och det är nog så viktigt kan jag tycka. Börjar landa i tillvaron efter våra två stora förluster då Herr och Fru Fickolén Pasoll fått återförenats i en annan sfär. Glad för deras skull men sorgen och saknaden är inte mindre för det. Går här hemma mellan varven och konverserar med dem, känner deras ständiga närvaro i min själ och värms av tanken att de är med mig. Jag är så tacksam för allt de gett mig genom åren, tankar, värderingar, synsätt och framför allt en positiv inställning till livet och dess innehåll. Att ha förmånen att få förvalta ett sådant arv och sådana gåvor är ett privilegium men självklart också ett stort ansvar. Samtidigt ger det mig harmoni och trygghet i det jag gör och i den jag är.
Tillbaka
©Copyright Åström