Juli 2017
Tillbaka
 
30 juli 2017

(8.27) Semester och sköna dagar med BK. Några millimeter efterlängtat regn i går och i natt, men det får gärna komma lite till. Första två veckorna av semestern har varit fyllda av diverse trivsamheter. Nu ska vi landa lite innan nästa del av trivsamheter tar vid. Det är en väldigt behaglig tillvaro tillsammans med BK, livsnjutning och glädje i massor. Ser fram mot varje dag och blir lika lycklig varje gång jag möter BK:s leende. Det går liksom rakt in i hjärtat. :-) Jag tror nog att BK skulle kunna få med mig på vad som helst, ja förutom att spela spel och bo i tält - där går gränsen. ;-) Att få uppleva en vardag som den vi har känns lyxigt. Tillit, respekt och massor av glädje och kärlek. Förutom det tillkommer så klart en hel del tokigheter, humorn som ger oss den extra guldkanten. Nu ska jag med glädje och njutning ta mig an disken. :-)
 
14 juli 2017

(5.32) Kaffet urdrucket, tidningen genombläddrad... undrar just vad jag ska göra nu. Så lite som möjligt på så lång tid som möjligt, kan jag nog tänka mig i dag - första lediga dagen på sommarens lååånga ledighet. :-) Det känns faktiskt som en ypperlig planering för dagen. Just nu lyssnar jag på ett stilla sommarregn som lite diskret knackar på fönstren. Avkopplande i sig att lyssna på och ger väldigt hög mysfaktor på morgonkvisten. Dagens största uppdrag för egen del är att landa i semesterkänslan och kanske varva ner ett par knop - även om jag inte tycker jag är speciellt uppe i varv. Men, som vanligt tar det nog ett par dagar och sedan inser jag att jag faktiskt var lite uppe i varv i alla fall. :-) Nähä, nu ska jag fortsätta att göra väldigt lite en stund till. Kanske lyxa till det med en extra kopp kaffe innan jag gör något annat.
 
13 juli 2017

(5.16) Morgonstund innan dagen sätter fart. Skön dag med hela semestern framför mig. Det är bara att njuta av varje stund. Satsar på en kort dag i dag, få komma hem och insupa känslan av påbörjad semester i varje cell. Nästan så det känns lite gott. :-)

Jag fascineras dagligen av oss människor, vår förmåga och även oförmåga att se oss själva i ett sammanhang. Hur vi placerar oss själva i ett större sammanhang - eller inte. Jag menar, ser vi oss själva som en del i ett större sammanhang eller rent av som själva centrum? Svårast är de personer som tror att de ser sig själva som en del men tydligt beter sig som att de är själva centrum. Hur ska jag förhålla mig till dem? Ja, jag drar mig nog undan, orkar liksom inte med det. Kanske oansvarigt av mig? Tar jag inte mitt medmänskliga ansvar? Vad har vi för ansvar som vuxna, både gentemot andra men också gentemot oss själva? Det måste ju ändå vara meningen att alla ska få må bra, ses av sina medmänniskor och kunna bli lyssnade på ibland - även om de inte "gjort den resan", "köpt den bilen", "byggt det huset"... eller nåt annat som ska imponera på omgivningen. Det kanske bara handlar om att berätta för sin omgivning att i dag mår jag bra, jag gillar livet, gillar mitt jobb och jag gillar faktiskt er. Tack och adjö - metspö!
 
12 juli 2017

(19.26) Njuter av sommarkvällen och det faktum att jag tar semester efter arbetsdagen i morgon - en arbetsdag som absolut inte ska bli längre än vad som är nödvändigt. :-) Sista veckorna har det varit klart märkbart att jag faktiskt behöver semester snart. Orken har inte varit den samma och sedan ställer väl både kroppen och knoppen in sig på att varva ner innan det är dags för långledigt. Ser fram mot ledigheten och att få tillbringa massor med tid tillsammans med BK - en ynnest i tillvaron. Nu blir det att avsluta kvällen med några jordgubbar från ägorna och en kopp kaffe. "Klart slut - varulvstjut!"
 
©Copyright Åström